När jag gick i mellanstadiet (20 år sen(!!!)) hade jag en gång en förkylning som drog med sig en hemsk hosta. Efter ett tag mådde jag bra igen, men hostan var tjurskallig.  

Jag satt en eftermiddag hemma hos en klasskamrat. Efter ett tag tittade hennes mamma in och tyckte lite synd om mig och frågade om jag ville ha honungsvatten. Jag sa "ja, tack" och undrade vad det var för påhitt med honung i vattnet. Jag brukade äta min honung på frukostmackan. När hon senare bar in det rykande honungsvattnet och min hals fick kontakt med det, uppstod det musik och hallelujah-kören sjöng. Det var magi för halsen och hostan. 

För något år sedan tog cancern denna mamma. Så detta honungsvatten-minne blir som en varm vetekudde att behålla i hjärtat.