Margits, Astas och min planerade tantkväll/girls night out skulle innebära middag, bio, drink. Kvällen slutade dock i tårar och ett för tidigt uppbrott av vår trevliga sammankomst.

 

Vi fick bord på en restaurang nära bion och hamnade bredvid ett högljutt gäng karlar. Vi avhandlade viktigt nonsens och värdefulla viktigheter medan vi åt varsin pastarätt (min var med med kyckling och curry. Svettades lite av curryn). Bland efterrätterna stod valet självklart för oss alla: cheesecake.

 

Väl på bion köpte jag ett Marabou schweizernöt (som jag sedan försökte bjuda på nötallergikern Asta). Men det gjorde nog inte så jättemycket, för när filmen började upplevde jag det som att hela salongen slutade tugga. Det var en slags allvarlig tystnad under de 2 timmar och 13 minuter filmen pågick. Vi såg "12 years as a slave" och fick på nära håll erfara all sorts smärta en människa kan tänkas utstå. Det var smärta på ett sätt jag aldrig upplevt genom en film innan. Vi blev så tagna alla tre, att en lättsam drink inte kändes lika lockande längre.

 

Tur att vi hade avverkat det viktigaste innan bion: middag och efterrätt!