Anne på Grönkulla är en av min bästa böcker. Trots att jag egentligen är väldigt olik Anne, så kan jag identifiera mig med henne på tusen olika sätt. Hon är en drömmare, som jag. Och kan hända även lite förvirrad ibland.

Eftersom nu en hel månad hade förflutit sedan händelsen med piggsvinstårtan och de smärtstillande dropparna var det ju på tiden att hon råkade ut för något nytt olycksöde. Mindre misstag, som till exempel då hon i distraktion tömde ett fat skummjölk i en korg med ullgarnnystan inne i väggskåpet i stället för i hinken med svinmaten eller då hon försjunken i vakna drömmerier steg från spången direkt ut i bäcken, är det knappast lönt att nämna.

Det kan ha hänt att jag har:

- slängt BH:n i toaletten (när den skulle i tvättkorgen)

- kört vilse i min egen hemstad

- somnat på bussen, missat slutstationen och varit på väg till garaget

- hälsat glatt på främlingar jag trott jag känt (händer rätt ofta)

- försökt låsa upp någon annans bil (när min stod bredvid)

- slängt husnycklarna i papperskorgen

- öppnat en ”trög” (=låst) toadörr med en kissande tant innanför

- gått hemifrån i mina fluffiga morgontofflor

- varit på väg att lägga potatis i glaset vid middagsbordet

- Och min klassiker: gått ut från Indiska med kundkorgen på armen innehållande obetalt te